Jag börjar vänja mig

Snart är jag där. Jag vänjer mig. Och det fort!
Snart är jag där. Jag vänjer mig. Och det fort!
Det spelar ingen roll hur mycket jag försöker. Det går bara inte. Och så har det varit i flera år. Bör jag kolla upp det, månntro?
Sanningen ska fram! Allt detta förskönande mår ingen bra av.
Ja, ibland blir jag det. Kanske helt i onödan? Vem vet. Vem vet.
Det går inte att förneka. Han har blivit gammal. Och i dessa osäkra tider, känns risken större än någonsin.
Nu ni. Nu är den på plats. Äntligen säger jag. Äntligen!
Läs min parafras på klassikern Robin Hood!
Jag lät rätt bestämd för ett par inlägg sen. Men jag har tänkt om. Det är viktigt att göra det ibland. Tänka om.
Där, mitt i samtalet, insåg vi att allt redan är kört. Är det kanske dags att ge upp?
Otrolig är det enda ordet man bör använda för att beskriva den. För den är otrolig. Och allt, sitter i detaljerna.