abladh

Jag känner mig som en papegoja, men det hjälps inte. Tjatet är nödvändigt har jag märkt.

Tiden går fruktansvärt långsamt när man väntar på något. Speciellt när detta något är väldigt viktigt för ens framtid.

Äntligen. Äntligen gjorde jag det där jag drömt om så länge nu. Och fan vad kul det var!

Hund hund hund. Allt jag tänker på är att skaffa hund. Men är det en bra idé?

Det får vara nog nu. Jag sätter ned foten. Något måste ske och det genast!

Tiden finns. Intresset finns. Är det inte dags att låta denna dröm gå i uppfyllelse nu?

Nu har jag fått nog. Jag kan inte vila förrän de förintats. Förrän de bränts på bål!

Ja, ni läste rätt. Jag såg henne i lördags, men hon såg inte mig. Hon är 43 år gammal och ja, det finns en viss åldersskillnad, men vafan. Jag är beredd att glömma den detaljen!

Minns ni dem? Dessa magiska ting i trä? Jag hade glömt bort dem, men påmindes idag om dess existens. De vore så lätta att köpa. Men är det ens lagligt? Är man inte för gammal?

Ibland tvingas man ta ett beslut. Ja ni vet, ett beslut som kan vara rätt jobbiga att ta. Men när man väl tagit det, känns allt rätt så skönt.