Flytten börjar närma sig. Det känns bra. Tidigare flyttar har burit på en viss nervositet, men inte denna. Det beror nog mest på att jag stannar i samma stad. Det känns tryggt. Befrielsen av den sedvanliga flyttstressen har gett utrymme till andra, mer ljusare, tankar. Visioner om att äntligen få träda in i det så mytomspunna “vuxenlivet”. På papperet är jag redan där, men åldern är ju trots allt bara en siffra (eller ja, “åldern” är ju egentligen ett ord om man ska vara petnoga). Kanske börjar jag äntligen laga mat, och slutar med alla dessa nudelpaket och fryspizzor? Kanske börjar jag städa regelbundet? Kanske kommer jag att hålla middagsbjudningar? Kanske köper jag växter att vattna? Kanske. Lägenheten kommer inte med några garantier. Men något säger mig att det är dags nu. Dags att träda in.
NBA tillbaka nu sen lite mer än en vecka. Har tittat litegrann, men denna temporära konstellation är inte särskilt tillfredställande. Hela ligan befinner sig i en så kallad “bubbla”, som ingen får lämna. Ingen annan får heller komma in, så matcherna har således ingen publik. Aldrig hade jag väl kunnat ana hur mycket publiken adderar till känslan av att kolla på sport. Må detta förbannade virus försvinna snart.
En dikt jag publicerade för ett tag sen beskrevs, av mig, som eventuellt min sista. Det var det nödvändigtvis inte. Jag var lite på lyset när jag lade ut den. Det blandat med akut hjärtesorg, kan ligga bakom beskrivningen i fråga. Men i ärlighetens namn, så vet jag inte. Kanske var det min sista. På den senaste tiden har jag fått ett ökat intresse för att skriva låttexter, och orden och formuleringarna som jag annars hade lagt i en dikt, har nu hamnat i låtar istället. Men vi får se, kanske kommer det några till. Jag har tänkt att publicera ytterligare en diktsamling runt jul, och vem vet hur många dikter den kommer att innehålla? Just nu är det runt 70, vilket är mer än dubbelt så många som min förra. Så jag känner inte att det behövs fler för att fylla några sidor. Kommer de, så kommer de. Just nu känns det roligare att skriva låttexter. Sen att det är så djävulskt svårt att komma på melodier och att sen producera dessa alster, väljer jag att inte tänka på så mycket. Då hade jag nog slutat på en gång. Men jag lär mig väl. Hoppas jag.
Vänligen, Albin