“En old fashioned tack”. Det är det första jag säger när pandemin är över, och jag armbågar mig fram till baren. Idag tog jag helg, och på helgen, då får man ta ett glas eller två. Det är sen gammalt. Har skrivit en del om min nya kärlek, whisky sour. Om min plan att genom den vänja mig med whiskysmaken. Idag, tog jag ännu ett steg närmare. Old fashioned, som mer eller mindre är ett glas whisky fast med lite andra smaksättare i. Den är i alla fall väldigt spritig. Men god, fruktansvärt god. Det dröjer nog inte länge innan jag vågar mig på ett riktigt glas whisky.
Borde beställa den där jävla slow cookern snart. Eller rättare sagt, multi cookern. Man kan även tryckkoka saker i den. Med andra ord, jag kan laga en god gryta på bara en kvart. Det ultimata verktyget för mig, lat som jag är. Något mer jag funderar på: robotdammsugare. Är så dålig på att dammsuga, blir mest när jag har gäster. Att ha en liten krabat som kryper runt om dagarna och sköter det där åt mig, hade varit drömmen. En diskmaskin också, såklart. Men det finns inget utrymme för en sån. Eller pengar.
Nu i helgen ska jag banne mig starta den där förbaskade Facebooksidan. Och göra klart den där nedrans diktsamlingen. Så det blir gjort. Jag vill ju ha det klart helst innan december, så boken hinner komma till jul. Priset kommer med störta sannolikhet hamna på 150 kronor, just för att det är fler dikter och ett omslag i dyrare material.
Tips: Bob Dylans album Blood on the tracks. I och för sig har jag inte lyssnat på särskilt många av hans album än, men många intygar om att detta är hans bästa. Bra är det i alla fall. Mest av allt vill jag tipsa om denna låt, den gör mig alltid så rörd. Träffar rakt i hjärtat.