Klockan är strax efter 17:00. Gäspningar börjar höras kring mig på kontoret. Arbetsdagen är över. Jag tar fram min mobil och går in på Instagram. Alex Schulman har lagt ut en ny händelse. Han meddelar att han om 20 minuter ska prata om sin nya bok på NK, och ha en boksignering efteråt. Jag tar på mig jackan, går raka vägen till NK och sätter mig i publiken. Jag beställer in en öl. Lutar mig tillbaka. Alex pratar en stund. När han är färdig bildas en lång kö till bordet han sitter vid. Jag ställer mig i den. Efter sisådär tio minuter är jag framme. Han frågar vad jag heter. Albin säger jag. Efter några sekunders tystnad berättar jag att jag uppskattade hans krönika om Lennart Hyland. Att den hade något han borde bygga vidare på. Han skiner upp, och berättar att han faktiskt funderar på att låta sin nästa bok handla om just Hyland. Jag tackar och går.
Det är lustigt att tänka hur fort ens liv kan förändras. I början av maj hade jag ingen aning om att jag skulle flytta till Stockholm. Sen, någon vecka senare, var det bestämt. Och visst finns det stunder då jag saknar småstadslivet. Lugnet det innebär. Att heja på grannarna. Närhet till familjen. Men för det mesta trivs jag väldigt bra här. Scenariot jag beskriver ovan med Alex, ett sådant kan bara äga rum i en storstad. Och tamefan, jag älskar skiten.
Sen jag flyttade hit har jag gått på bio 20 gånger. Ja, du läste rätt. 20. Jag har också gått på flertalet teaterföreställningar. Var till och med och såg Bob Dylan spela förra veckan. Jag har umgåtts med vänner flera gånger i veckan. Något som kanske hände en gång varannan månad i Hudiksvall. Mitt liv har i två år bestått av ensamhet. Isolering. Skeva sömntider. Men nu, går mitt liv istället åt det andra hållet. Det är för mycket som försiggår. Jag måste nog faktiskt börja tagga ned lite. Samtidigt känner jag att jag vill utnyttja möjligheterna som staden bär på. För om mina veckor enbart ska bestå av att jobba och sen åka hem och se på tv, då kan jag lika gärna bo i typ Borås. Jag vill inte hamna där. Men, jag ska faktiskt dra ned på tempot en aning. Jag behöver inte göra något varje dag. Det är faktiskt rätt skönt att ibland bara åka hem och ta det lugnt.
Jag tror det handlar om att uppnå någon slags balans. Jag har levt ett liv där inget hände om dagarna. Nu lever jag ett liv där jag känner att för mycket händer om dagarna. Med det sagt, föredrar jag det senare. Alla dar i veckan.
Detta blev ett långt inlägg, förlåt för det. Kände att jag behövde skriva av mig. Jag ska uppdatera här oftare, men det sa jag visserligen i förra inlägget också. En gång i veckan är mitt mål. Det känns rimligt. Uppnåeligt. Vi får se!
Vänligen, Albin
P.S. Likt bilden till förra inlägget, är denna också genererad helt av AI. Jag bad den att skapa känslan “overwhelmed”, som om Picasso hade målat det. Programmet gör som jag säger, och sen äger jag innehållet till 100 procent. Jag kan sälja tryck med den. Göra vafan jag vill. Oerhört fascinerande. Lite skrämmande, men mest fascinerande.