Sovmorgon idag. Steg upp 10:00. Inte planerat, men kom helt enkelt inte upp när larmet gick 07:00. Det där med sömn är nog mitt livs största mysterium. Somnade runt 23:00, då ska jag väl för fan inte vara trött när larmet går? I alla fall inte så trött att jag inte tar mig upp förrän klockan är 10:00? Att lägga sig tidigt och vakna sent, det är urdefinitionen av nitlott. Jag missar det fina i natten, och det fina i morgonen. Vilket straff. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse. Men med min tur kan jag väl inte somna alls ikväll när jag lägger mig, just för att jag steg upp så sent. Och så är allt förstört igen. Dygnet, min ständige nemesis.
Kollationering ikväll med ensemble. Över videosamtal. Vilka tider alltså. Men ska bli trevligt att få höra lite röster igen. Vi vet ännu inte hur det blir med uppsättningen. I början av juni drar repetitionerna igång, och då ska vi ta ett beslut om det blir möjligt att ha det i sommar eller inte. Om inte, kanske till hösen. Kanske jul. Kanske nästa år. Vem vet? Någon gång blir det.
Kollar för mycket på tv. Jag vill läsa mer, men det blir ofta Netflix istället. Och i ärlighetens namn, finns det inte särskilt många tv-serier som är värda tiden. Det slås jag av rätt ofta när jag börjar på en ny, att den är “helt okej, men hade klarat mig fint utan”. Det är oerhört sällan jag känner att serien är mästerlig. Det är egentligen bara sådana serier jag vill se, såna jag aldrig glömmer och alltid känner att jag vill se om. Hur många sådana serier finns det? 10? Om ens det. Ser jag ett avsnitt i veckan, bör jag ha sett alla inom ett par år. Börjar gör jag med Sopranos. Sett halva första säsongen redan, så blir väl klar runt september 2021. Kommer förmodligen att misslyckas med detta. Det kommer antagligen komma en dag då jag känner att “ett avsnitt till kan jag ju se”. Förhoppningsvis inte. Förhoppningsvis har jag disciplinen att låta bli. Men, vad bör jag se sen? The Wire kanske. Den ska ju ha något sägs det.
Vänligen, Albin