Jag har fått ett svar…

Där låg det. I min inkorg. Svaret jag väntat på i en vecka nu. Vågar jag öppna?

Karaktärerna har under dagen kommit till liv för mig, och jag har nu namngett samtliga. För att bättre förstå karaktärernas drivkrafter, ska jag under morgondagen försöka skriva var och en av deras livsberättelser. Jag har börjat lära känna dem, men innan jag kan skriva om deras öden måste jag veta allt. Och vissa tar längre tid på sig att träda fram med sina berättelser än andra. Min käre huvudkaraktär, Börje, kan jag utan och innan. Men hans kompanjon, Amanda, vet jag inte så mycket om än. Jag hoppas att hon vill berätta lite mer om sig själv imorgon.

Kan ni tänka er. Idag svarade Folkteatern. Eller ja, de svarade på mitt mail, inte på min fråga. Men det är ett steg i rätt riktning. Jag fick svaret att det inte alls bör vara omöjligt, och mitt mail skulle vidarebefordras till den som har hand om sånt. Så jag är hoppfull. Förhoppningsvis kan jag få komma ned någon dag och följa med bakom kulisserna på en produktion, så jag kan ställa frågor och lära mig om hur allt går till. Återkommer när jag vet mer.

De som läst ett tag minns att jag tjatade om några låttexter jag skrivit. De som läst ännu längre minns pjäsen jag skulle sätta upp och spela i. Att sjunga och skådespela är saker jag alltid gjort. De senaste åren har dock skrivandet blivit mitt största intresse, men ändå har jag haft svårt att släppa taget om mina musik- och skådespelardrömmar. Och jag tänker väl aldrig släppa taget om dem helt heller, men i alla fall lägga dem åt sidan ett tag. För jag tappar fokus på det jag verkligen vill göra: skriva och regissera. Visst, Ulf Lundell klarar av att både skriva böcker och musik. Orson Welles både regisserade och spelade huvudrollen i Citizen Kane. Men jag är av naturen lat, och har jag för mycket på mitt bord slutar det med att inget blir gjort. Då är det bättre att bara ha två saker att behöva bry sig om. Tvivlar dock inte på att jag står på scenen igen någon vacker dag, just för att jag tycker det är väldigt kul. Men för tillfället ligger fokuset på annat.

Tänkte lägga lite tid nästa vecka på att sätta ihop min nästa diktsamling. Funderar på att kalla den Fragment, just för att jag tänkt inkludera mina påbörjade låttexter. En hyllning till det som aldrig kommer färdigställas. Denna diktsamling blir nog också min sista, så tanken är att den ska bli av mycket högre kvalitet än den förra. Både innehålls- och designmässigt. Hojtar när den går att förbeställa!

Köpte idag min allra första riktiga kniv. En japansk. Haft två från IKEA innan, men väljer att inte räkna med dem. Kanske blir det nu roligare att ställa sig i köket? Antagligen inte, men det är värt ett försök. Ska försöka laga något denna vecka. Kanske försöka ge mig på en köttfärssås igen? Denna gång med lite lägre värme på plattan, förstås.

Tips: Paul Simons album Graceland. Förvisso ett väldigt känt album, men tror att väldigt många har missat det. Speciellt de som är lite yngre. När jag först lyssnade på albumet gillade jag det inte alls, men andra gången jag hörde det kändes allt annorlunda. Det är utan tvekan ett av mina favoritalbum. Alla har ju hört You can call me Al, som kanske är albumets mest välkända låt. Men jag vill slå ett slag för låten här nedan!

Tack: Min käre vän Anton hörde av sig idag och frågade om jag ville åka upp till Sundsvall för att hälsa på. Fastän jag inte ångrar beslutet att avsluta mina studier inom journalistik, kan jag sakna alla de jag lärde känna under min tid i Sundsvall. Allra närmast blev jag med Anton, och vi har behållit kontakten. Det ska bli trevligt att träffa honom igen, och kanske stöter jag på fler av mina gamla kursare när jag väl är där?

Vänligen, Albin

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *