Mer romantiskt än På spåret och en påse chips, blir inte denna kväll. Well well. Ligger just nu och lyssnar på Ulf Lundells I Ett Vinterland. En platta, min vän Andreas, gått i god för. Och jag lyssnar så gärna. Lyssnar allt mer på Lundell, och läser. Hans Vardagar var en stor inspiration för mig. Hur han kunde skriva om ett så händelselöst liv, men ändå få mig att aldrig vilja släppa boken. Vill nå dit en dag.
Såg alltså Bergmans Kris igår, och ja den var väl okej. Svag för att vara Bergman. Till hans försvar, är manuset baserat på en pjäs. Noterar att det kommer dröja ett tag innan jag får se en av hans originalmanus, inte förrän sjätte filmen han regisserade, Fängelse (1949), kommer ett manus som ej är en adaption av något slag. Eventuellt ser jag nästa film i ordningen redan ikväll, Det regnar på vår kärlek (1946). Men högst troligt kommer jag varva med något annat. Kanske inte ens film. Ska nog fortsätta lyssna på Lundell en stund till.
Pjässkrivandet går bra, mycket bra om jag får säga det själv. Är färdig med halva manuset nu, och har precis påbörjat den andra akten. Det är klurigt att skriva en adaption, för storyn känns som min egen men ändå inte. Basen är Ibsens, men allt annat är ju mitt.
Har fått för mig att jag kanske vill flytta till Stockholm. Frågan är om det är värt det? Vad ska jag dit och göra, egentligen? Det är inte för att jag finner staden häftig, då föredrar jag London. Åh, London skulle jag faktiskt vilja bo i igen, känns som att jag inte är färdig med den staden. Men hur ska jag ha råd med det? Hutlöst dyrt. Och så all brexit-tjafs. Nej, det blir nog inget med det. Sen, drömmen om USA finns ju alltid där. Men det är också ett jävla projekt att flytta till det landet. Äsch, stannar i Hudik tror jag. För tillfället.
Vänligen, Albin
