Såg Parasite idag. Nu efter vinsten för bästa film på Oscarsgalan, tänkte jag att det var lika bra att gå och se den. Och fyfan, vilken jävla rulle. Som jag också tror att de allra flesta skulle tycka om (fastän det ej är en engelskspråkig film). Totalt nyskapande, vill och kommer att se den igen så fort jag har tillfälle. En otroligt välkomponerad berättelse, och som verkligen tagit tillvara på de möjligheter som filmmediet erbjuder. Jag är golvad av upplevelsen. Se den!
Har på den senaste tiden haft det allt lättare att somna. Allt tack vare en podcast, Somna med Henrik heter den. Andra i min ålder känner säkert igen Henrik från sin roll som superhjälten Stålhenrik. Vet inte vad det är med denna podd som gör att jag så lätt somnar, och det är heller inget jag har behov av att ta reda på. Allt jag vet är att det funkar, och att jag rekommenderar den varmt.
Såg också för ovanlighetens skull på melodifestivalen. Har inget gott att säga om det tyvärr. Hatar ju att behöva säga “det var bättre förr”, men jag väljer ändå att dra fram den repliken nu. Alla dessa själlösa skämt skrivna av andra, alla jävla sång- och dansnummer som programledaran så bussigt bjuder på som mellanakt, och det faktum att det jämt ska vara tre-fyra programledare (som helt saknar samklang). Vad hände med det simpla och roliga? Då ett skämt var roligt, för att det var just, roligt. Inte för att det framfördes i ett sångnummer med trehundra bakgrundsdansare och konfettiregn. Ja, jag vet att det är Sveriges största tv-program, att det förväntas stordåd varje vecka. Men ni vet vad Ernst säger: I det enkla bor det vackra. Less is more. Typ.
Vänligen, Albin
