För några veckor sen insåg jag att mina studier snart skulle ta slut. Ett jobb var på sin plats. Och helst ett där jag får göra vad jag tycker om: att skriva. Jag fick upp ett jobb i Hudiksvall som jag tänkte kunde passa mig. Som content manager åt ett företag. Nämner inga namn, men helt ohappa så sökte jag det jobbet. Min erfarenhet var givetvis knapp, men i beskrivningen av tjänsten tryckte företaget på att det som var viktigast för dem var personlig lämplighet. Så jag skickade iväg en ansökan. Någon vecka senare fick jag ett svar: Vi har tyvärr valt att gå vidare med andra sökande. Jaha, på så vis. Och hur hade de tänkt ta reda på om man var personligt lämpad om man inte ens får gå på en intervju?
Efter att jag inte ens fick en intervju hos det företaget kände jag att det var rätt meningslöst för mig att söka jobb i Hudiksvall. Den där tjänsten var nog den enda jag hade kunnat få. Sen kom jag att tänka på Stockholm. Redan för två år sen var tanken att jag skulle flytta dit. Men jag fick varken jobb eller bostad så jag flyttade in i en lägenhet i Hudiksvall och fortsatte mina studier istället. Nu, två år senare, var jag ju faktiskt färdig med mina studier. Kanske var det dags att ge Stockholm ett nytt försök?
Jag började söka en massa jobb i Stockholm och ett ställe verkade gilla mina provtexter. Jag gick vidare i rekryteringsprocessen och fick skriva en textuppgift där jag hade 40 minuter på mig att bli färdig. Även den gillades och jag fick komma på en intervju. Där måste jag ha gjort ett gott intryck för jag blev kallad på en till intervju. Två veckor senare fick jag ett samtal från dem: jag fick jobbet.
Vad är nu detta för jobb? Jo förstår ni, jag ska jobba som kommunikatör på Bahnhof. Jag ska få jobba med att skriva, filma och allt möjligt. Allt det där jag tycker är roligt. Det ska bli så himla kul att få börja på ett ställe där de faktiskt uppskattar en. Synd bara att samma värme inte gick att finna i min egen hemstad. Men vad är det man säger? Man blir inte profet i sin egen hemstad.
Hur blir det då med mitt andra skrivande? Självklart kommer jag att fortsätta med mina små pjäser och texter. Och nu slipper jag ha en press på mig att jag ska kunna leva på det, nu kan jag göra det för det stora nöjets skull. I Stockholm finns också fler möjligheter för de som vill hålla på med sånt på fritiden.
Hudiksvall kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men jag känner att jag måste vidare nu. Jag har inte mått bra där. Jag har känt mig ensam. Isolerad. I Stockholm vågar jag mig ut om dagarna. I Stockholm har jag massvis med vänner. I Stockholm finns det massvis av kultur. Jag mår bra här.
Vänligen, Albin