Mina fingrar gör inte sin sedvanliga vals över tangentbordet. De hasar sig fram mellan bokstäverna. Kryper, likt maskar. Denna dag har varit lång. Vaknade, sen direkt till förskola för jobb. Kommer hem, för att direkt åka till Forsa för annat jobb. Sen direkt hem till familjen för att äta middag. Jag har haft minutrar här och där. Men jag behöver timmar. Timmar säger jag! Kan åtminstone ta det lugnt med mina studier ett tag. Nästa uppgift har deadline 16 december, och den går ut på att skriva ett kortare inlägg om hur man upplever studielitteraturen. Något jag inte kan tänka mig tar mer än en dag. Denna kurs är på helfart, men ibland känns det verkligen inte så. Tror den är designad för att de som har ett jobb också ska hinna läsa den. vilket är bra förstås. Men jag, som har kursen som min huvudsyssla, hade gärna haft fler uppgifter. Jag vill ju lära mig så mycket som möjligt.
Har tänkt mer och mer på att starta en Facebooksida för mitt författarskap. En stor fördel med att dela dessa inlägg på en sida istället för min vanliga profil, är att jag kan se statistik på hur många som har sett inlägget. Vilket jag sen jämföra med hur många som läser. Jag kan också se optimala tider att posta för att mina följare ska se. En Facebooksida känns som ett steg i rätt riktning.
Nej, vet ni vad. Nu går jag och lägger mig. Jag är verkligen helt slut. Orkar jag ens läsa en bok? Knappt, knappt. Vi ses imorgon igen, med ett förhoppningsvis muntrare inlägg. Har varit mycket negativitet på sistone. Men det är också kanske mitt största mål med denna blogg. Jag vill inte försköna mitt liv. Måla upp det som perfekt. Jag vill i mina texter fånga ett riktigt liv. Allt måste inte se så himla fint ut hela tiden. Ingen mår bra av det.
Tips: Simon & Garfunkels låt A Hazy Shade of Winter. Den är intressant. Kan tycka att den känns lite som en Beatleslåt. Avgör själva. Bra är den i alla fall!