Och så var det gjort. Jag är klar med veckans uppgift, och texterna jag ska ge respons på får jag inte förrän på onsdag. Vilket betyder mycket tid åt att skriva på romanen. När jag satte mig ned idag för att fortsätta skriva, kändes det som att något fattades. En berättelse kan vara mycket spännande, men kan faktiskt bli ännu mer spännande om den berättas på ett annorlunda sätt. Det är vanligt att författare leker med formen på sina berättelser, och det är också något som kan höja bokens kvalité. Så jag har nu valt att addera en till berättarlinje, som utspelar sig drygt 30 år tidigare. Med detta tillägg känner jag också att jag behöver strukturera upp berättelsen bättre, och göra det klart för mig vad som kommer hända och när det ska ske. Hittills har jag bara skrivit och låtit berättelsen växa fram i samma takt. Men ska jag lyckas mig på något såhär avancerat behövs helt klart en viss planering. Men jag tror att det kan vara värt det. Det betyder dock att jag kanske inte kommer kunna uppnå mitt ordantal förrän jag fått en någorlunda bild om vad som ska hända i varje kapitel. Ordantalet får alltså provisoriskt bytas ut mot timantal, och jag kommer nu åtminstone lägga 6 timmar om dagen på att skapa strukturen jag är ute efter. Sen kan jag återgå till mina kära 1.500 ord igen.
Fortfarande inget svar från Folkteatern. Ett enkelt nej hade räckt. Visst hoppas jag på att det ska vara tvärtom. Att anledningen till att inget svar kommer är att den jag kontaktat ska ta upp det på nästa möte eller så. Men av min erfarenhet, brukar dessa långa väntetider innebära negativa saker. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge brukar det heta. Jag hävdar motsatsen. Väntetiden står sällan i paritet till den eventuella utdelningen.
Det blir sushi. Det blir banne mig sushi idag igen. Diskberget växer sig allt högre i diskhon och jag vill inte bidra till ännu ett lager. Samtidigt är jag för lat för att diska, i alla fall innan jag äter. Kanske borde göra det ikväll. Men så jag igår också så mina ord är inte att lita på. En diskmaskin. Det hade varit något.
Tips: Klippet på när Rolling Stones besöker en av Muddy Waters spelningar, och han ber Mick Jagger och Keith Richards att komma upp på scenen och spela med honom. De kör en av mina favoritlåtar, Baby please don’t go. Se här under!