Den senaste tiden har jag frågat mig själv varför jag ens fortsätter att skriva här. Det är tid jag skulle kunna lägga på annat skrivande. Min ursäkt till att fortsätta har länge varit: bloggen är ett bra sätt att marknadsföra böcker när jag väl släpper dem. Men bevisligen inte. För igår när jag delade med mig av början till en text jag funderat på att bygga vidare på, märktes den knappt. Då kändes denna blogg rätt överflödig. Varför har jag ens denna blogg? Kanske är det, precis som med dikterna, dags att avsluta även detta kapitel i mitt skrivandes resa?
Nej du, det är det inte. Efter tre års bloggande har jag blivit van detta låga engagemang. Jag skriver först och främst för min egen utvecklings skull, så vid närmare eftertanke är det inte alls slöseri med tid. Men jag blev faktiskt rätt besviken när det var så få som gav respons på gårdagens text. Jag vill ju veta vad folk tycker. Så ja, jag slutar. Slutar att bry mig om de som inte finns där, och bryr mig mer om alla er som faktiskt gör det istället. Rubriken var mest ett sätt att få hit såna som inte kan hålla fingrarna i styr. De som bara vill läsa om det utlovas något drama. Något destruktivt. Så, nu har ni gjort er årliga lilla visit här på min blogg. Vi ses igen nästa år! Och till er andra, som fortsätter att visa ert stöd, vi ses i nästa inlägg.
Vänligen, Albin