Befinner mig i någon slags svacka. Skjuter upp saker och ting, sover bort hela dagar. Kliver upp mycket sent på dagen, somnar när andra går till jobbet (eller zoom-möten). Om och om igen. I flera veckor har det varit så. Att vända tillbaka ett dygn är ingen lätt uppgift. Jag har försökt många gånger. Att gå upp lite tidigare varje dag, alltså en successiv förändring, är ett sätt att göra det på. Att tvinga sig upp på morgonen och sen undvika att somna, är ett annat. Men det finns ett sätt jag alltid velat genomföra. Något jag aldrig lyckats med. Den mytomspunna dygningen.
Klockan är nu strax innan 05:00 när jag skriver detta. En dygning skulle helt enkelt innebära att jag bara fortsätter att vara vaken nu, till låt oss säga 22:00. Varje natt brukar jag intala mig själv att det är möjligt. Men runt 07:00, knackar sömnen på och jag har ingen chans. Men denna natt blir annorlunda. Denna natt ska jag klara det.
En avgörande faktor för att klara detta är att under inga som helst omständigheter lägga sig i sängen. Inte ens för att läsa en bok. Och absolut inte för att ta en liten powernap på 30 minuter, för då är det kört. Att se på tv är heller inte att rekommendera, det är alldeles för avslappnande. Jag hade snarare tänkt syssla med skrivandet. Har faktiskt en adaption att färdigställa. Och det är först när jag avslutat arbetet med det manuset som jag kan påbörja nästa. Har ett kammarspel på gång. Ett mycket minimalistiskt sådant. Två roller. Knappt någon dekor. Fruktansvärt mycket dialog. Ett spännande projekt med möjlighet till stora lärdomar för min del. Har ju aldrig skrivit en originalpjäs tidigare, och ser fram emot något som är hundra procent mitt.
Vänligen, Albin