Kolsvart. Den annars så gyllenbruna och vackra skapelsen liknar nu något fullständigt oätbart. I pannan ligger ingen köttfärssås, där ligger en nedmalen kråkfamilj. Givetvis har jag enbart mig själv att skylla. Att följa ett recept räcker tydligen inte, det krävs andra färdigheter. Kunskaper som jag borde fått i högstadiets hemkunskap. Till exempel vilken temperatur man ska ha på plattan. Finns det en liten chans att jag hade för hög värme på? Ja, det är möjligt. Men, jag lagade i alla fall mat. Än så länge har jag inte fallit i fryspizzornas bekvämlighets-fälla. Det är stort för mig, och med tiden kommer även min köttfärssås bli ätbar. Men till dess, var finns alla idiotsäkra recept? Jag vill veta exakt vilken siffra det ska vara på plattan. Exakt hur länge jag ska ha på den siffran. Det höftas för mycket i recepten jag kommit över, jag vill ha den exakta formeln för perfektion. Ska det vara så svårt att finna?
Flyttade in här i fredags och jag trivs mycket bra. Centralt, rymligt och ett lugnt område. Sen att det inte finns fiber här är lite av en käftsmäll, men jag antar att jag klarar mig. Fiber är på väg och det finner jag en enorm tröst i. Jag får helt enkelt åka hem till familjen när jag vill ladda ned något större. Kanske kan jag lite försynt be om en portion pasta med köttfärssås när jag ändå är där? Ni vet en sådan som inte liknar en nedmalen kråkfamilj.
Kursen i kreativt skrivande började idag men har tyvärr inte hunnit ägna någon tid till den ännu. Dagen gick åt till ett frilansjobb. Men sen är det ju också det som är det fina med distansstudier, jag kan lägga upp det lite som jag vill. Så länge jag hinner med mina deadlines. 21 september har jag min första, en 3-5 sidor lång självbiografisk text med fiktiva stoff. Har en del läsande att göra innan jag kan sätta igång, men ser mycket fram emot denna uppgift. Det självbiografiska skrivandet finner jag mycket spännande, och är även det jag har mest erfarenhet av efter alla texter här på bloggen. Kanske lägger jag ut uppgiften här sen när den är klar? Vi får väl se (har insett att jag använder den frasen hutlöst ofta, men den funkar alltid. Vägrar vända den ryggen!).
Vänligen, Albin