Rätt krävande

Det tär ordentligt på mig.

Skrivandet här känns allt tyngre för var dag som går. Detta dagliga uppdaterande är rätt krävande, ska ni veta. Och inte så givande längre. Tyvärr. Vill skriva längre texter. Vill inte sälja mitt liv som en produkt. Nu tjänar jag visserligen inga pengar på det. Jag skänker mitt liv, till den som är intresserad av att lyssna. Bjuder också rätt ofta på mina egna tillkortakommanden. För jag avskyr tanken över att behöva dölja dem. Men har även insett att detta blir en ond cirkel, för det är knappast så att jag mår bättre av att dela dem. För en stund kanske. Men problemen med sömn, motivation, matlagning och annat, försvinner inte för att jag skriver om dem hela tiden. Jag vill inte leva så, och borde lägga större fokus på att bli kvitt problemen. Äsch, jag vet inte. Fortsätter jag att skriva här? Ni märker väl.

Wilgot fick idag förhinder. Bowlade själv. Satan vad jobbigt. Fick så fruktansvärt ont i handleden och fingrar. Det krävs nog att man är två, så man får vila lite mellan kasten. Då kommer frågan, är det värt med ett månadskort? Mina leder kommer inte orka att bowla fler gånger i veckan känns det som, speciellt inte ensam. Visst kan man skaffa handledsskydd, men då blir det nästan för seriöst. Jag och Wilgot gör det ju mer som en rolig grej. Skydden känns för sportiga. Vetefan.

Tips: Ulf Lundells Gruva. Bra skit!

Tack: familjen för dagens middag.

Vänligen, Albin

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *