Känner mig redan mycket gladare i livet. För idag har jag faktiskt börjat LEVA. Tagit över rodret. Förstår om gårdagens inlägg lät lite hårt, men det var inte en attack mot någon eller några. Det var en påminnelse till mig själv: Sluta bli trampad på. Sen att jag använde mig av hyperboler var mest för att kunna förmedla någon slags känsla i texten. Det är klart jag kommer fortsätta att anpassa mig i viss mån. Det jag däremot aldrig kommer att göra är att anpassa mig efter andras villkor, om jag inte själv är bekväm med dem. Jag försöker lära mig att säga nej till saker och ting. Att säga ifrån när någon är otrevlig eller burdus. Att stå upp för mig själv helt enkelt. I november jobbade jag som resurs på en förskola. Sista dagen, blev jag tillfrågad om att jobba en månad till. Jag tackade ja, fastän jag egentligen inte hade tid. För att jag kände mig behövd. För att jag tyckte det var roligt. För att jag tjänade rätt så bra. Men i december dök massa annat upp, och hela månaden kändes som en enda stor klump av stress. Nu när jag påbörjat en ny kurs, som kommer vara ännu mer hektisk än förra, blev jag tvungen att säga nej. Idag filmade jag min sista gudstjänst (eller ja, det vet man ju aldrig, men det är inte längre något återkommande inslag i mitt schema). Det har varit superkul, jag har utvecklats mycket inom filmandet och även genom detta jobb har jag tjänat rätt bra. Men då studierna är prio ett, blev jag tvungen att säga nej. Jag vill inte binda upp mig, ifall det någon gång framöver skulle komma väldigt mycket samtidigt. Som i december. Och visst kändes det jobbigt, då jag vet hur mycket min hjälp har underlättat för dem. Men som sagt, jag måste sätta mina egna behov först. Och för att göra det, krävs det ibland att man säger nej.
Måste städa. Det har nästan gått så långt att jag skäms över mig själv, fastän det bara är jag som får bevittna skiten. Måste diska. Måste plocka upp all tvätt, som för tillfället breder ut sig över sovrumsgolvet i en armé av papperspåsar. Måste dammsuga golven. Måste fan i mig MOPPA golven, för det har jag nog aldrig ens gjort här tror jag. Har ett berg av kartonger bredvid köksbordet, allt julpynt är kvar och flertalet kassar med pant ligger och väntar på mig. När ska jag ta itu med detta tro? Snart. Lovar. Snart.
Update om böcker: Måste beställa hem alla kuverten. Posten här i Hudik hade inga, och tvivlar på att något ombud har så många jag behöver. Tror även det blir lite billigare att beställa hem dem. Vad betyder då detta? Jo, det kommer ta lite längre än anat för er att få era böcker, ni som inte bor här i Hudik. Men, snart så. Den som väntar på något gott, ni vet.
Ännu en update: Kuvertjävlarna är slutsåld på postens jävla hemsida. Vad trött jag blir. Då får jag väl beställa fraktsedlar då och tejpa på själv. Vilket jävla meck. Well well, det är som det är.
Tips: Lyssnade igår på när Sean Banan var med i Värvet. Rekommenderar alla att lyssna. Har är så oerhört sympatisk och klok, inte alls som den karaktär han spelar när han är “Sean Banan”. I och för sig somnade jag drygt en halvtimme in, då jag lyssnade när jag skulle sova. Så tipsar enbart om de första 30 minuterna, resten kanske är skit. Vad vet jag.
Tack: Till Andreas, Helén och Lena för dessa 2 månader. Har varit oerhört roligt och lärorikt att jobba med er!
Vänligen, Albin