Nöten är knäckt. Jag har den övergripande historian klar för mig, och går nu in i nästa fas: karaktärsbygge. Igår skrev jag om den andra berättarlinjen, och efter ett antal timmars klurande idag har jag äntligen kommit på hur den ska skrivas. Jag står fortfarande och väger mellan två alternativa slut för den linjen, men de sluten skiljer sig inte särskilt mycket åt från varandra, så ett definitivt beslut kan vänta ett tag. Det är väldigt tillfredsställande att känna att man har den grundläggande strukturen för berättelsen färdig. Men snart kommer det svåra. Att skriva skiten.
Ikväll är det Så mycket bättre igen, och det får mig att tänka på recension av Ana Diaz album som jag utlovade. Anledningen till att det varit skralt på recensionsfronten är helt enkelt att jag skrivit mycket blogginlägg istället. Tanken med dessa recensioner är att ha något att dryga ut med när jag inte har något annat att skriva om. Men nu har jag haft så mycket att skriva om att jag inte behövt lägga ut några recensioner. Och om jag lagt ut ett inlägg en dag tjänar det inget till att också lägga ut en recension, för två texter samma dag blir helt enkelt för mycket. Få kommer att hinna med att läsa båda två. Så kanske gör jag istället kortare recensioner i blogginläggen istället? lite som jag gjorde igår med Kärlek och Anarki (Den får för övrigt 3 av 5). Ja, jo men så blir det. Jag börjar genast.
Ana Diaz album Tröst och vatten. Väldigt kort, tar drygt 20 minuter att lyssna igenom. Men wow, vilket album. Låten Bättre sen är nog en av de bättre låtar jag hört från 2000-talet, både när det gäller text och musik. Jag lyssnar ju främst på musik från 60- och 70-talet, och det glädjer mig att jag hittat en artist som fortfarande har så mycket kvar att ge. Och som inte är en gammal gubbe.