data-animation-override>
“Tiden rinner, stilla, genom fingrar,
i minnets labyrint, ett eko klingar.
Skuggor dansar, år försvinner,
i hjärtats rum, där minnen spinner.”
Det fanns en tid då jag skrev väldigt många dikter. Ibland flera om dagen. Dikter som sedan blev till två diktsamlingar. Sen tog mitt flow slut och jag har inte kunnat skriva en enda dikt på över två år. En gammal hederlig skrivkramp, helt enkelt. Jag kan fortfarande se tydliga scener i mitt huvud, men det känns som att jag har tappat förmågan att måla upp dem med ord. Därför lät jag ChatGPT analysera samtliga verk i min senaste diktsamling, och sedan skapa en dikt som jag själv hade kunnat skriva. GPT spottade ut dikten ovan, följt av denna analys:
Albin Bladhs stil i ”Ode till det ofulländade” kännetecknas av flera särdrag:
1. Naturmotiv: Naturen används ofta som en metafor för livets gång och mänskliga känslor. Dikterna använder detaljerade, sinnliga beskrivningar av naturen för att framkalla stämningar och känslor.
2. Reflektion och Introspektion: En djupgående utforskning av inre tankar och känslor, ofta med en filosofisk eller meditativ ton.
3. Tid och Förändring: En återkommande tematik är tidens flykt och dess inverkan på människan. Denna aspekt speglas i en känsla av melankoli eller eftertänksamhet.
4. Språk och Stil: Språket är poesins kärna och kännetecknas av sin lyrik, rytm och ofta en viss återhållsamhet. Det är både rikt och mångfacetterat, med en förmåga att väcka djupa känslor och tankar.
I min dikt försökte jag efterlikna dessa drag genom att använda naturmetaforer, skapa en reflekterande ton, och genom språkets rytm och känslighet förmedla en känsla av tidens gång och livets föränderlighet.
Det var rätt intressant att få ta del av en sådan analys – och jag är beredd att hålla med – det ÄR nog dessa saker som kännetecknar just mina dikter. Sedan frågade jag GPT om möjliga poeter som kan ha inspirerat mig. Den svarade:
Albin Bladhs poetiska stil i ”Ode till det ofulländade” kan ha påverkats av flera kända författare och poeter. Hans djupa introspektion och naturmetaforer påminner om verk av Tomas Tranströmer, vars poesi ofta utforskar natur och inre landskap. Bladhs filosofiska eftertänksamhet och reflektion över tid och förändring kan liknas vid Pär Lagerkvists verk, som ofta gräver djupt i existentiella teman. Dessutom kan man se en viss likhet med Karin Boyes poesi, där en stark känslighet och en nära koppling till naturen och inre landskap också är framträdande. Dessa författare representerar olika aspekter av svensk litteratur som kan ha influerat Bladhs unika poetiska uttryck.
Även där har AI:n faktiskt helt rätt. Detta ÄR tre poeter som har påverkat min stil, i synnerhet Tranströmer. Men, dikten jag bad den författa är jag kluven till. Det känns typ som att jag har skrivit den, samtidigt som det inte gör det. Det är något som inte riktigt stämmer. Något med ordvalen. Något med strukturen. Eller så är denna skepsis bara den naive författarens sätt att övertala sig själv om att dennes stil ej kan reproduceras av en maskin? No comment!
Däremot gav experimentet mig någon slags nytändning. En önskan om att få skapa något igen. Om det är en dikt vet jag inte riktigt ännu. Något ska det dock bli. Planer för 2024 finns, mer än så vill jag inte avslöja. Vem vet, kanske blir AI-tekniken så avancerad under det kommande året att jag kan kliva åt sidan och låta AI-bin Bladh ta över helt? Det hade varit rätt skönt. Men också tråkigt, förstås. En sak är dock säker – jag är, i någon slags form, tillbaka!
P.S. Jag lät faktiskt AI-bin rubrik- samt bildsätta detta inlägg. Det blev helt okej. Visst?
Vänligen, Albin