Nyss vaknat ur en två dagar lång dvala. Vet knappt vad som hände. Runt 11:00 i söndags, tog jag en tupplur. Vaknade sen 18:00 för att äta, och samma visa dagen efter. Resterande tid har jag sovit och undantagsvis vaknat för att vandra runt i en jävla dimma. Aldrig har jag varit närmare att ligga i koma än detta. Nåväl, nu är jag vaken igen.
Fint väder denna dag. Äntligen tillräckliga grader för basketspelande. Vilket jag också gjorde, en stund. För det mesta har jag vilat framför Mad Men. En fantastisk serie, faktiskt. Började kolla på den redan 2017, men av någon anledning såg jag aldrig klart. Men nu är jag inne i den igen, och den är faktiskt otrolig. Ett glatt återseende.
Tagit ledigt dessa sovande dagar från pjäsen. Blir less på den, måste få hämta andan. Imorgon, tillbaks igen. Imorgon kommer även min stationära dator (Ett köp jag på något sätt försöker rättfärdiga. För ergonomins skull. För den förbättrade prestandans skull. Men vafan, jag behöver väl inte rättfärdiga något? Låt mig vara!).
Ska man prova detta med att vlogga? Det känns som att det är en svår konst, och vilket engagemang. Ett jävla projekt det där. Och att prata med sig själv? På offentliga platser. Jag kommer att bli lynchad, inte sant? Nåja, kanske att jag provar. Inom en snar framtid. Har ju inte ens något vettigt att dokumentera. Vad gör man ens i en vlogg? Mitt liv är knappast intressant, men vems är egentligen? Vi sprider alla vår dynga på våra sociala kanaler. Din dynga må vara mer intressant än någon annans. Men det är fortfarande dynga.
Vänligen, Albin
