Var länge sen jag skrev om corona här. Tittar man tillbaka på mina inlägg från mars och april, handlade alla mer eller mindre om corona. Jag lämnade aldrig hemmet, träffade ingen. Och i samma takt som siffrorna blivit bättre, har även jag gått tillbaka till ett normalt liv. Men nu, kan man ana mörkare tider igen. Och då kommer frågan: hur ska jag hantera det denna gång? Att fullständigt isolera sig själv som förra gången var inte bra för min psykiska hälsa. Men att fortsätta leva på som vanligt funkar inte heller. En sak är i alla fall säker, det var tur att jag valde att utnyttja hösten till en roman istället för en pjäs. För om det nu går mot det sämre, så vill inte jag sätta upp en pjäs med en publik. När restriktionerna gick från 50 till 300 ångrade jag mig lite, men nu ser jag att det var helt rätt beslut.
Andra onsdagen i rad med bowling, och det är nu officiellt en tradition. Denna gång gick aningen sämre, med en bästa serie på 156. Men detta är ett maraton, ingen spurt. Om ett år är jag helt säker på att jag gör en serie på minst 200 poäng. Om så inte är fallet, får jag införskaffa mig ett månadskort och börja bowla varje dag. För 200, det ska jag nå. Sanna mina ord!
I ett tidigare inlägg så nämnde jag min nya favoritdrink, Whiskey sour. Hur den har exakt så mycket whiskeysmak jag kan tolerera, och hur den kanske kan vara en inkörsport till whiskeyn som dryck. Det finns ju en hel del andra drycker jag skulle vilja uppskatta, så som öl och vin. Förtär man tillräckligt mycket av något, kommer ens hjärna att intala sig själv att det är gott. För det är lättare än att fortsätta utsätta sig själv för något den inte tycker om. Sushi till exempel, hatade jag försa gången jag åt det. Men för varje gång jag åt det, desto godare blev det. Nu tänkte jag testa denna teori på dessa drycker, men på ett lite annorlunda sätt. Ponera att jag blandar ett glas med 1 del vin och 9 delar vatten. Det kommer antagligen inte vara gott, men kanske kan jag bli van smaken av vin på detta sätt. Sen ökar man till 2/8 och etc. Till sist bör jag vara i land. Enklast vore givetvis att bara fortsätta tvinga i sig vinet till man gillar det, men det har jag redan försökt. Mina smaklökar är väl för känsliga, inte fan vet jag vad det beror på.
Att jobba med karaktärerna går segt. Det är så många karaktärer, och det börjar nu kännas smått överväldigande. Imorgon kommer min skrivtid gå åt respons på andra kursares texter, och fredagen åt att skriva en julhälsning åt Forsa-Högs församlings årliga utskick. Men sen, lördag fram till 23 november, kan jag dedikera fullt till romanen. En karaktär i taget bara, det kommer gå bra.
Tips: Simon & Garfunkels låt America. Kommer något liknande någonsin att skapas igen? Tror inte det.