Vågar inte gå in på när jag vaknade idag, det är nästan att jag skäms. Varför vet jag inte riktigt, vad skulle det spela för roll egentligen? Så länge det man ska göra blir gjort, kan väl dygnet utnyttjas på det sätt man själv vill? Visst, studierna är väl hyfsat eniga om att folk är som produktivast under morgontimmarna. Men de som slaviskt hänvisar till dessa studier, tror jag, glömmer bort att det bara är en uppskattning för när snittmänniskan är som mest produktiv. De tycks glömma att ingen är en snittmänniska, alla avviker vi på en mängd olika sätt. Och en slutgiltig slutsats, som jag kan dra, är att jag ej klarar av att vakna 05:00. Jag har otaliga gånger försökt med detta, men jag får inget gjort ändå. Så, jag ger upp på det. Fast ja, det vore ju skönt att kunna vakna i alla fall 07:00, och vara uppe med resten av samhället. Men det är den enorma pressen som jag sätter på mig själv där vid insomningen, som gör det omöjligt för mig att kunna vakna då. Nu slutar jag älta över detta och låter min dygnsrytm hitta mig istället. För jag har letat efter den i många år nu men vi har nog alltid lyckats gå förbi varandra.
Nu, till denna oemotståndliga tv-serie. En serie, som faktiskt är rätt känd, men som inte alls får den kredd som den förtjänar. En serie, som vid första anblick liknar en töntig komediserie i stil med Family Guy. Jag talar naturligtvis om Bojack Horseman, en serie som är så kreativ, smart och nytänkande i sitt berättande att jag ständigt finner mig själv mållös. Sättet denna serie bygger karaktärer, story och intrig är mycket unikt och den förtjänar alla hyllningar den kan få. Serier som South Park och Rick & Morty, är också bra skrivna, men är också kända för att vara just det. Det som gör Bojack Horseman unik, är framför allt två saker. Dess karaktärsark och dess intrig. Karaktärerna i denna serie är faktiskt mycket komplexa, mer komplexa än många karaktärer man kan se i seriösa drama-serier. Vi får se hur de utvecklas, och ibland avstår från att utvecklas och ju mer vi får lära oss om karaktärernas förflutna, desto mer förstår vi varför de gör som de gör. Men det som imponerar på mig allra mest med denna serie, är intrigerna. Alltså sättet man väljer att porträttera storyn. Det känns nästan som att varje avsnitt kommer med ett nytt och kreativt sätt att göra detta på, och det görs på ett sätt som ej känns tvingat, utan helt rätt för det avsnittets händelser. Serieskaparna tar aldrig den lätta vägen, och det tycker jag de ska ha en stor eloge för. Bojack Horseman finns på Netflix, och de sista avsnitten släpptes förra veckan. Se denna serie, och räds inte de ibland slapstickliknande skämten, utan håll ut. Håll ut och bli belönad med en enorm tv-upplevelse som får dig att skratta, gråta och fundera över ditt eget liv. Eller så ser du något annat, vad bryr jag mig.
Klockan är strax efter 23:00, och jag sätter mig nu och jobbar. Det är dags nu. Nattens arbete kommer bestå av en del research i den moderna dramatiken, närmare bestämt om Ibsens inflytande på den. Igår nämnde jag pjäsen jag jobbar på, och kan väl lika gärna avslöja att det är en adaption av Ibsens Ett dockhem som jag och min nyligen rekryterade ensemble kommer spela upp i sommar. Uppstarten av detta projekt är faktiskt första gången på länge som jag känner mig, rätt ut sagt, lycklig. Jag gömmer mig inte längre bakom utbildningar, utan ger mig rätt ut i det jag alltid velat hålla på med. Teatern. Om det sen kommer innebära stora ekonomiska risker, får det väl bli så. Stora risker och stora vinster brukar liksom gå hand i hand. Du får inte den senare utan att acceptera närvaron av den tidigare. That’s life!
Vänligen, Albin
