Fick idag respons från min handledare på pjäsen. Alltid lika nervöst att läsa sånt. För 99 procent av tiden känner jag mig som en bluff. Oroar mig över att någon ska se att jag egentligen är värdelös på att skriva. Men så var inte fallet. Inte den här gången heller. Fick ett trevligt VG, med fint beröm. För mina “poetiska” och “existensiella” inslag. För min “vackra” dialog. Det gläder mig såklart att en etablerad författare ger mig den responsen. Ändå är det svårt att tro på de orden ibland. Men, vad var det Tage Danielsson sa? Utan tvivel är man inte klok.
Nåja, jag tackar och bockar för de orden. Och för betyget. Som ni minns la jag bara tre arbetsdagar på att skriva den första inlämningen. Och det känns nu ännu mindre lönt att portionera ut skrivandet. Om jag lyckas nå de resultat jag vill genom tre dagars skrivande, varför då sitta och skriva flera veckor i sträck? Funderar starkt på att skriva mina nästa 30 sidor på en gång, och sen använda de resterande dagarna till att färdigställa min roman. Kan inte sluta tänka på den. Den hemsöker mig varje natt. Berättar hur den vill bli skriven. Det andra utkastet kommer att skilja sig avsevärt från det första. Bland annat i sidantalet, 200 A4 kommer nog bli 400. Miljöer ska bytas ut. Karaktärer ska justeras.
Då det här inlägget bara handlade om mitt skrivande, vill jag passa på att tacka alla ni som går in här ibland och läser. Det gör mig alltid lika glad att få höra från människor jag inte sett på länge att de brukar läsa min blogg. Jag känner mig sedd. Stöttad. Precis som min handledares respons idag, dämpar ni mina tvivel. Tack för det.
Vänligen, Albin