Har under dagen kommit en ordentlig bit framåt med boken. Fler och fler karaktärer har vuxit fram, och jag har verkligen en vision för hur jag vill att boken ska bli. Men det finns en liten detalj (läs stor) som jag inte riktigt lyckats lösa ännu. Och det gäller den andra berättarlinjen, som ska löpa parallellt med huvudlinjen (som ni kunde läsa en bit av här). När man har olika berättarspår på det sättet, är det viktigt att de vid någon punkt i boken flätas samman. De behöver inte nödvändigtvis gå ihop till en gemensam berättelse, men man måste få känslan av att de båda kompletterar varandra. Man brukar säga att varje scen i en bok ska ha betydelse för berättelsen. Antingen rent dramaturgiskt, eller för att etablera karaktärerna (helst båda samtidigt såklart). Och ibland kanske man inte förstår hur något är av betydelse förrän längre fram i boken, och det är den känslan jag vill skapa med den andra berättarlinjen. Den ska vara underhållande, men man ska också undra vad den har för betydelse för den huvudsakliga konflikten. Så, det jag alltså brottas med, är hur den vid bokens slut ska få denna betydelse. Så fort jag kommer på något finner jag genast luckor som måste fyllas. Så idag har jag mer eller mindre bara suttit på en stol i 6 timmar och tänkt på hur jag ska berätta denna andra linje. Ibland har jag knapprat ned något som jag vill komma ihåg. Imorgon känner jag på mig att jag knäcker nöten.
Har varit väldigt aktiv här den senaste tiden. Och mina läsarsiffror har också stigit enormt. De allra flesta av mina läsare kommer från Facebook, genom att klicka på länkarna jag delar där. Då majoriteten av de som läser är från Facebook, har jag försökt lista ut vad det är som gör om folk läser eller inte. Är det rubriken som avgör? Tidpunkten jag delar? Antalet likes jag får på inlägen? De två första kan jag kontrollera, och jag har gjort en hel del justeringar. Jag har optimerat mina rubriker för att skapa mer intresse, och jag har börjat dela inläggen när folk är vakna, förr lade jag ofta ut saker mitt i natten. Men den sista punkten, antalet likes, är svårare att styra. Vissa inlägg får runt 15 likes, medan vissa får 5. Jag har börjat be mina Facebookvänner att gilla inläggen, men det har inte gjort någon större skillnad. De flesta gillar dem aldrig. Så till alla er som gillar att läsa det jag skriver, men aldrig gillar Facebookinläggen som bär länkarna som tar er hit, snälla tänk om. Det spelar egentligen ingen roll hur ni interagerar med inläggen, om ni delar, kommenterar eller gillar. Så länge ni gör det. Facebook lär sig vilka vänners innehåll ni tycker om och inte, genom dessa markörer. Interagerar du aldrig, försvinner inläggen i ditt flöde, och du kommer missa många av dem. Har hört så ofta av vänner att de läser min blogg, men att de missat de senaste inläggen. Nu vet ni varför det blir så. När ni interagerar kommer inläggen också upp i era vänners flöden, vilket hjälper mig enormt på traven. Så nu vet ni varför jag tjatar så om att “gilla” inläggen på Facebook. För jag behöver all hjälp jag kan få. Förut har jag avskytt tanken på att tjata om sånt, men har insett att det är ibland det som behövs för att folk ska komma ihåg. Sen är det förstås väldigt kul när folk interagerar, för då vet jag vilka som läst. Annars är ni alla osynliga för mig. Och det tycker jag är lite läskigt.
Såg igår Netflix nya svenska serie Kärlek och anarki. Kul med svenska serier på en sådan stor plattform, men jag blev faktiskt rätt besviken. Det kommer nog en recension på den, men för de som inte orkar läsa den: En vuxen version av klassikern Den vita stenen med rätt överdrivna scener och knackig dialog. Men rätt underhållande ibland och den driver med samtiden på ett bra vis. Sen kommer en av huvudkaraktärerna från Hälsingland, och det är ju trevligt.
Tips: Min käre vän Benjamin Krantz senaste EP Godnattsagor. Extra fascinerad blev jag av låten “Märta”, som handlar om vår gemensamma vän med samma namn. Han har spelat in hennes skratt, och använt det för att skapa låten. När jag hörde det tänkte jag: “Jaså, man kan göra så?”. Som när jag läste litteraturvetenskap och fick läsa en dikt av Sapfo som handlade om dikten i sig. Jaså, man kan göra så? EPn finns på Spotify, och låten i fråga har ni här nedan!