Denna dagen (ett liv), började med ett besök hos osteopaten. Känner mig som en gammal gubbe när jag kommer dit med mina besvär. Dålig hållning, problem med andningen och ständigt ont i huvudet. Ett resultat av ett liv med dålig ergonomi. Så ett tips till alla skolor där ute: att ha en idrottslektion om året dedikerad till ergonomi, räcker liksom inte. Ta det på allvar i klassrummen också. Osteopaten sa en mycket tänkvärd sak om just det. Hur man aldrig skulle acceptera bristen av bra kontorsstolar, höj och sänkbara skrivbord och stationära datorer av sin arbetsgivare. Men som student kan man inte ställa de kraven. Uselt.
Efter besöket for jag hem, satte mig framför laptopen (måste verkligen investera i en stationär dator för jag får ju så ont i axlarna), och skrev lite på manuset till pjäsen. Är snart klar med scen två, av tjugotre, i första manusbearbetningen av tre planerade. Den aktuella versionen är egentligen en direkt adaption av originalet, dock satt i en ny arena. I nästa version, blir det andra bullar. Förresten, så söker jag kritiska ögon som har ett öga för dramatik och scenkonst, som kan läsa manuset och lämna feedback. Om det är du, hör av dig. Kan inte erbjuda någon ersättning annat än biljetter till premiären. Och kanske, en lunch. Ja för tusan, jag bjuder på lunch!
En tanke har väckts inom mig. Kanske jag ska starta ett specifikt instagram konto för min lyrik? På instagram kan jag nämligen inte länka direkt till dikten, utan de som vill läsa måste gå in på min profil för att sedan klicka på länken där. Ett annat problem är att enbart en länk åt gången kan finnas där, och nu när jag uppdaterar hemsidan mer än någonsin hamnar texterna i en slags kö. Inlägget jag skrev igår, länkade jag idag och då har jag dessutom två stycken dikter jag ej hunnit länka ännu. Sen tror jag att fler kommer läsa dikterna om de dyker upp direkt i folks flöden istället för via en undangömd länk.
Spenderade flertalet timmar igår med att mysa framför gamla Astrid Lindgren-intervjuer. Har glömt hur jag hamnade där men är glad att jag gjorde det. Denna människa alltså, hennes värme och hennes röst. Jag kunde inte slita mig. Till sist klickade jag mig fram till hennes novell, “Godnatt, Herr Luffare”, och vilka minnen den innehöll. Minns att den fanns med på en cd-skiva jag hade som liten, och att jag höll den berättelsen mycket kär. Är det någon mer som minns denna novell? Visst är det trevlig när goa gamla minnen kommer på besök, speciellt de från barndomen?
Usch, vilket långt inlägg detta blir. Trevlig fredag på er, ta det lugnt där ute.
Vänligen, Albin
