Så var det det här med rutiner. Viktigt. Oerhört viktigt. Däremot, rätt svårt att hålla sig till. Allt som krävs för att bryta dem är ett endaste litet misstag. Sen är allt kört. Det är åtminstone min upplevelse av det hela. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: Momentum är allt. För någon månad sen slutade jag att dricka läsk. Jag drack runt 4-5 burkar om dagen. Att enbart dricka på helgen vore ju att rekommendera, men jag vet att det inte går för mig. Jag har utvecklat ett starkt beroende. Och där har jag nu en rutin. Jag dricker det inte alls. Läsken är utbytt mot kolsyrat vatten. För jag vet (det har hänt förr) att om jag ens unnar mig ett litet glas en kväll, och bryter denna rutin, kommer jag att falla tillbaka igen. Rätt ned i förvärvet. Shit, det låter som jag pratar om något allvarligt. Typ ett alkoholmissbruk, vilket det gudskelov inte är. Men på många sätt behandlar jag det hela som ett missbruk. Jag kan inte dricka med måtta, åtminstone inte Coca-cola.
Tyvärr, är detta den enda rutin jag lyckas hålla mig till. Nu när jag har återgått till mina studier, vore lite rutiner på sin plats. Som att gå upp vid sju, börja jobba åtta, ta lunch vid tolv och sen jobba lite till innan det är dags för middag. Följer jag detta kommer jag få saker och ting gjorda i god tid, och jag slipper stressa dagen innan deadline. Men icke, jag gör det icke. Det har funnits perioder då jag lyckats med detta, men av någon anledning har jag fallit tillbaka i gamla mönster. Hur? Jag tappade momentum. Allt som krävdes var en simpel liten sovmorgon en fredag, och sen havererade allt. Nu vaknar jag helt plötsligt 13:00 och har ingen som helst lust att sätta mig och jobba. Jag vet inte hur andra gör det, om jag ska vara ärlig. Hur jobbar man måndag till fredag, tar två dagar till att rucka helt på sina rutiner för att sen lyckas återgå till som vanligt igen? Visst är det skönt att vara ledig, men ledigheten är för mig likt läsk. En dags ledighet, och jag finner det svårt att återgå till en vecka fylld av jobb. Kanske är det extra svårt när man studerar på distans. Eller försöker skriva en roman. Jag har ingen arbetsplats jag förväntas åka till på morgonen. Allt hänger just nu på min egen disciplin, och någon sådan har jag inte.
Ett experiment jag alltid velat testa, är att dela in livet i dagar istället för veckor. En typisk arbetsvecka är 40 timmar, eller 8 timmar om dagen. Fördelar man det istället på alla veckans dagar, blir det drygt 5 timmar och 45 minuter om dagen. Från 08:00-13:45, om man tar en senare lunch. Frågan man däremot kan ställa sig är om man verkligen orkar att jobba dagligen på det viset, trots de färre timmarna per dag. Jag är osäker. Men jag som faktiskt kan styra helt och hållet över min tid, kanske är skyldig att testa? Åtminstone när det gäller skrivandet. Att skriva 2 timmar om dagen måste man väl klara av? För just nu är det antingen 2 om dagen eller 0. Valet är inte särskilt svårt.
Vänligen, Albin